jag fattar inte de.

alla tror det ar sa javla latt att glomma dig men det ar det inte,
du betydde mest for mig och jag alskade dig mest av allt,
du varderades hogst av alla, fortjanade jag detta? vad gjorde jag for fel,
all skit som hander ar allt mitt eget fel, ar jag vard allt?
om du hade funnits vid min sida sa hade allting varit enklare,
du fick mig att leva mycket battre genom dom svara dagarna,
nu ar det inte lika latt, nu finns det ingen som du mer.
det ar dig som jag behover, du maste forsta det men du forstar inget.
du vill inte ha med mig och gora med mig mer, du skiter i mig totalt,
och vad du betyder for mig och hur jag mar over detta. du vill inte ge
mig en till chans nar jag hade gett dig allt for det, jag hade verkligen gjort allt.
det man jag svara till gud pa. jag gratar over dig, jag onskar du visste,
forstod och brydde dig om detta. jag blir deprimerad mycket oftare nu,
for nar man snackade med dig fick du mig att le igen. helt sjukt var det,
jag hade inte kunnat onska mig en battre kompis. det finns inga ord som kan
beskriva hur javla underbar du ar. detta kanns val javligt ratt for dig, men
helt upponed vant for mig. jag visste innan nar vi var som basta vanner,
att vi alltid skulle vara vanner , jag kunde aldrig tanka mig detta, aldrig
hade jag en tanke i huvudet om att du skulle forsvinna.
for var vanskap var helt sjuk, vi delade med vara liv med varandra,
jag alskade allt med dig.. jag hade gett mitt liv for dig, for att du skulle ma bra.
jag grat gladjetarar for att jag hade dig, nu gratar jag for att jag inte har dig,
ah, jag fattar snart inte vad jag ska gora mer, jag sa att jag inte skulle klara mig utan dig,
jag har klarat mig en tid nu, men det blir fan bara varre och varre med tiden.
jag hoppas detta loser sig, det ar min storsta onskan, jag behover dig,
du ar mitt ljuse i morkret. snalla forsta mig, min angel fran ovan min bastavan,
du ar allt jag behover for att dagen ska klara sig bra. du ar den
enda som verkligen bryr sig, sager till nar nagon haller pa och,
och du skrattar aldrig nar du vet att jag blir ledsen, som alla andra gor.
du vet exakt allt jag blir ledsen over och vad du kan skratta at och bli ledsen over.
bastavan, har du glomt alla vara stunder? allt vi hade? var lat, alla vara minnen,
nar du akte till en kille och jag till en annan, nar jag smsade dig
och ville hem. for jag gillade inte alls det. nar vi borjade skriva var lat,
sen blev vi ovanner men vanner igen, vi gjorde klart den tillslut
efter ett helt halvar blev den klar. vi var sa javla glada over det.
nar du alltid hjalpte mig att ragga och det funkade alltid, du var helbast.
och alla ganger pa ekebo, nar du strulade med en ful och jag en snygg,
jag trodde du ville , jag fattade inte haha.. kan inte lata bli och le nar jag
tanker pa detta, men samtidigt blir jag ledsen, for jag vet att allt ar over och inget blir
som forr igen. jag saknar dig, mer an vad jag nagonsin saknat nagon i
hela mitt liv. fyfan, du ar vard guld och du ar kanske vard nagon battre an mig,
du har battre vanner an mig men jag har svart att inse det. jag har svart att glomma oss,
jag har svart att bara glomma dig sadar. nej det gar inte, helt omojligt.
jag kommer aldrig sluta tanka pa oss. jag alskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0