worldofida

skulle någonsin någon kunna tro på mina ord, om jag verkligen säger som det är? jag vet inte vad det är som händer ibland, allting bara stannar. jag känner mig så dålig, för att jag inte räcker till.. jag gör ALLT jag kan för att få mina vänner glada, men jag blir själv ledsen. jag vet inte vad jag ska säga alltid. mina vänner ni är allt, fattar inte hur ni orkar med mig, ni är så jävla underbara så det fan inte finns! jag är så rädd att ni ska lämna mig, för jag kan vara hur besvärlig som helt ibland och det vet jag om. men fan, ni ska veta att vad ni än gör så älskar jag er. och utan er skulle jag inte funnits, för det är NI som får mig stå igen efter mina panikattacker. jag tror inte jag hade levt utan er hjälp. så många gånger jag försökt ta mitt liv då ni stoppat mig. ni är bäst, och så är det bara. 






du är det jag vill ha, du är den jag vill kämpa för, jag föll första gången, och jag vill aldrig släppa dig nu. du är en helt underbar kille och jag älskar dig både som vän & kärlek för jävla mycket. du finns alltid där för mig, när man är ledsen, du får en alltid att le igen! fyfan, jag tror jag skulle kunna göra allt för det skulle bli du & jag. jag tycker om dig så mycket, du & jag, jag tror det skulle bli något.. jag önskar jag snart kan förklara för dig hur jag känner, men jag är så feg.. ♥♥

ingen kommer någonsin förstå allt i mitt liv som förstört mig totalt. jag vill gå tillbaka till den tiden då det mesta kändes bra. jag saknar alla mina gamla vänner, som inte längre finns kvar.. jag är nöjd med mina vänner nu med, men det är så sorgligt när man tänker tillbaks till för. jag orkar bara inte med allas tjat, alla bråk och allting som sägs om mig. alla säger saker, men de vet inte hur det känns för mig. det känns förjävligt. jag har levt med det sålänge nu, och jag är van. jag visar mig stark nästan alltid,  jag vet hur jag håller tårarna inne, jag gråter inte lika ofta längre, säger alltid till mig att visa dig stark. jag känner mig bara dum om jag visar mig ledsen framför folk, och jag vill inte att folk ska tycka illa om mig längre. jag lovar att mina vänner gör jag allt för, skiter i om de inte gör de tillbaka, jag kan lova och svära att jag gör allt för mina vänner. ingen ska gå på mina vänner. jag ljuger inte längre, jag talar alltig sanning. jag gör allt för att ingen ska tycka illa om mig längre. och jag vet att jag ibland blir sur och kan börja skrika och slåss, men kan inte riktigt förklara varför. vissa vet, men alltså, jag ångrar det efter. jag vill inte folk ska tycka jag är värsta dampbarnet, för det är jag inte egentligen. jag vill bara säga förlåt till alla, jag lovar jag menar det, jag förlåter nästan alla. jag älskar mitt liv ibland i vissa dar, men såfort jag börjar tänka åt fel håll så blir det åt helvete igen. folk ser inte det, men jag känner det nästan hela tiden. ibland är jag glad över det, för jag är så mycket starkare nuförtiden, jag vågar stå upp för mig själv, och jag litar inte på folk nästan alls längre. jag har börjat kunna lita på folk nästan precis igen. jag vill försöka EN GÅNG till. och skiter det sig nu då kommer jag sluta lita på folk helt och hållet. har slutat prata med folk om saker i över ett år, jag har inte vågat, för allt jag sa innan till folk jag litade på kom ut till hela skolan på samma dag .. men jag vill testa igen. jag älskar alla mina vänner det ska ni veta, och jag ville bara skriva av mig lite! kram&puss.

Alltså, jag förstår inte, hur denna kärleken till dig, kunde komma så himla snabbt.
När jag såg dig. Jag föll, bara rakt ner.. Jag blev helt till mig, blev nervös, så himla nervös.
Jag visste att det var något speciellt, och jag hoppades på att du  inte skulle vara som alla andra killar.
men det var du inte, du vet helt unik. Inte lik någon annan, du är perfekt för mig. Du har precis allt
det jag söker av en kille. Score typ.. Och att veta att du har känslor tillbaka, det känns så jävla underbart,
jag vill bara hoppa runder och skrika, så glad jag är.. Jag hoppas det snart blir du och jag. Det är
bara dig jag tänker på nu, hela tiden, även fast jag vet att vi inte känt varandra alls länge, men det skiter
jag i. Jag är rädd nästan hela tiden för dig, att du ska tycka jag är konstig, och att jag skämmer ut mig.
Och det vill jag inte, jag vill du ska tycka om mig, som den jag är. Jag kommer göra allt för dig, allt du ber mig
om. I din närhet, så är jag lycklig. Jag kan inte sluta lé. Av att bara skicka ett sms till mig, när jag var hur
ledsen som helst, så fick du mig att lé. Du är magisk, på något sätt... Jag vill att det ska bli något av oss, och jag menar det, vill inte att det bara ska sluta i skit, vill att det verkligen ska bli något. För så som jag tycker om dig nu, så kommer det ta lång tid innan mina känslor tar slut igen.
Puss på dig, J. ♥♥